SLUTBLOGG

Nu är caset SVEA snart slut och det är dags för mig och alla andra elever i ettan att göra sitt sista riktiga blogginlägg. Nu är det dags för oss att titta tillbaks på vad vi faktiskt har lärt oss under caset och hur vår syn på svenskhet ser ut idag. Har den förändrats sen dag ett? Det får vi se här nedan.

När jag tittar tillbaks på mitt första blogginlägg om vad som är typiskt svenskt så kan jag se att jag har ändrat uppfattning om en del saker medan jag står fast vid andra.

Så här tyckte jag då:

Det här är de tre viktigaste punkterna i mitt första inlägg.

1. att man vill passa in och att det är svårt att sticka ut som svensk

2. svenskar vill helst av allt vara en del i en familj

3. att svenskar är tillbakadragna och konflikträdda

Min syn på den första punkten som handlar om att passa in handlade då mest om infödda svenskars tankar om hur man skulle passa in, till exempel när det gäller stil och kläder, traditioner och kanske språket. Jag har under caset lärt mig att det jag då tänkte om att passa in kallas för att vara en etno-nationalist. Etno-nationalism i sin extrema form kan idag uppfattas rasistiskt och det är ett problem. Men i dagens samhälle är nog de flesta en blandning emellan etno och stats-nationalist.

Min syn på den andra punkten har helt och hållet förändrats och jag tror att jag själv trodde så för att jag av egna erfarenheter tycker att familjen är viktigast, det kan i och för sig bero på att jag är minderårig och helt beroende av min familj. Nu när caset nästan är över så ser jag annorlunda på saken. Jag tror fortfarande att de flesta svenskar vill vara en del av en familj men då av känslomässiga behov och inte av ekonomiska. Efter att vi tittat på serien Sverige världens modernaste har jag lärt mig att det finns ett socialt skyddsnät i samhället och att en familj inte bara kan vara mamma, pappa och barn utan se ut på en massa olika sätt, exempelvis två kvinnor, två män eller ett kollektiv.

Min syn på den tredje punkten har dock inte förändrats jag tycker fortfarande att de flesta svenskar ofta är konflikträdda och tillbakadragna. När jag skrev att jag tyckte att svenskar var det hade vi inte tittat på något av serien Sverige världens modernaste land, men när vi sedan tittade på serien tog de upp samma sak. Jag skrev också att svenskar ibland kan vara falska genom det ”sociala kallpratet” och att det var något negativt. Min syn på just detta har ändrats lite. Jag ser inte bara det negativa i det utan kanske också att det kan vara bra just för att det inte alltid går att vara helt ärlig, att vara trevlig bemöta varandra på ett positivt sätt är en tydlig norm i det svenska samhället.

Familjen är en av det saker jag anser vara svenskhet och den har inte alltid sett ut som den gör idag. Historiskt sett i det gamla bondesamhället före industrialismen var familjen en försörjningsenhet och inte sammansatt på lika känslomässiga grunder som idag.

Jag har läst Elin Widholm, Freja Senke, och Lucas Bryggmans bloggar. Alla tre generaliserade mycket om att vi svenskar är blyga, lite tråkiga, konflikträdda, oärliga och tillbakadragna. De generaliserar om vad jag kan se endast negativa egenskaper, men det finns en positiv generalisering att hålla fast vid traditioner. Att hålla fast vid traditioner tycker jag också är en mycket viktig del i samhället, för om vi håller fast vid dem så kommer vi alltid ha något gemensamt som förenar oss. Jag kan tycka att det här med traditioner är en positiv sak, men jag kan också se problem i detta. De som inte firar tillexempel jul och midsommar hamnar de utanför då? Klassas inte de som svenskar då? Jag tror att till exempel muslimerna, inte minst barnen känner sig utanför under julen. Jag tror att de känner sig utanför just för att ”alla” andra barnen firar jul och pratar julklappar och kalle anka, Finns det då någon lösning på detta? Jag tror inte det utan det här problemet är en tydlig kulturkrock och inte den enda krocken i dagens mångkulturella samhälle.

I två av bloggarna kommer ämnet alkohol upp och hur alkoholen används i Sverige, detta anser de vara ett problem. Jag håller med dem. För i tiden drack man på ett annat sätt, man drack vanligtvis till helgen eller när man fått lön. Men på senare år har vi fått andra vanor från andra länder och många dricker nu även i veckorna, många vuxna dricker alkohol både på vardagar och på helger. Man dricker hemma till maten, efter jobbet, på restaurang och när man träffas hos varandra. Det är inget gott fördömde för det yngre. Ungdomar kan få för sig att det är så det ska vara, vilket märks i dagens samhälle. Det här är ett problem då många ungdomar dricker skadliga mängder alkohol. Många vuxna verkar också ändrat sin syn på ungdomars drickande och köper ut eller bjuder ungdomar på alkohol.

Jag står fast vid vad jag tycker är ”typiskt svenskt”(idag 2009) men vet att det bygger på generaliseringar. Jag tror inte det går att hitta något typiskt svenskt utan att generalisera men det absolut viktigaste är att man vet om att man gör det och att andra beteenden kan vara minst lika ”svenska”. Problemet med generaliseringar är om man inte förstår att man generaliserar när man slår fast något, utan tror att det är en sanning man säger. Ett bra och ett aktuellt exempel är hur Sverige Demokraterna får röster på att generalisera om invandrare och framför det som sanningar som folk tyvärr lätt kan hålla med om. Det hittar argument som bygger på vanliga generaliseringar och fördomar. Möjligheterna med att generalisera är att man kan skapa en bra ”vi-känsla” och en bra gruppsamhörighet. Tillexempel ”i våran Case-grupp är vi bra på att… eller ”i vår släkt gör vi så här och har alltid gjort”. Alltså det finns inget gott eller ont med att generalisera utan allt beror på vilket syfte man har, hur man gör det och att man är medveten om att man gör det.

Hur kommer Sverige att se ut om knappt hundra år? Hur ser religionen i landet ut? Hur ser demokratin ut? Och hur ser nationalismen ut? Så här tror jag:

Jag tror inte vi ”svenskar” vill ändra på särskilt mycket, för vad har vi för problem idag?

Att vi inte vågar säga till om någon tränger sig i matkön? Att vi dricker alkohol för att bli mer sociala? Att vi kallpratar och sen kallar oss själva för tillbakadragna? Vad är det för jävla problem vi har egentligen, är det ens problem det jag nyss skrivit upp? Nej inte som jag kan se det! Problem är när ett land är drabbat av aids, när mycket små barn tvingas växa upp utan båda sina föräldrar eller när ett land är i krig och tusentals oskyldiga människor mister sina liv. När det är såna hemska saker som händer i ett land ja då kan vi snacka problem!

Jag tror som sagt inte att vi vill ändra på något i Sverige eftersom att vi inte har så pass stora problem att vi är tvungna att förändra på saker och ting. Inte ännu i alla fall.

Men i framtiden kommer saker att förändras tro mig. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att vi kommer hitta en lösning till vår tids största hot, miljöproblemen, snart (cirka 90 år) så kommer miljökatastroferna att stå vid vår dörr om inget görs. Inget kommer göras heller, inte nu i alla fall. Men snart så kommer vad jag tror en mycket stor förändring att ske. Jag tror att vi snart kommer att inse att vi inte kommer att klara av att stoppa miljöförstörningen ”land för land”. Lagar och regler krockar med varandra i nuläget, vi kommer ingen vart. Jag tror att vi tillslut är tvungna att gå ihop, jag tror att Europa blir ett område (”land”) (EU). Jag tror att vi fortfarande kommer att kalla oss själva svenskar, men kanske är Sverige och andra länder mer som regioner i ”landet Europa”. EU kommer att vara en demokrati, som består av representanter ifrån varje land. Jag tror att det kommer att vara mycket indirekt demokrati, där representanter som blivit framröstade fattar det precis alla besluten. EU kommer att ha mer makt och bestämma mer om gemensamma saker än det gör idag. Europa kommer också att ha en gemensam valuta och man kommer att försöka ha ett centralt språk som jag tror kommer att vara engelska. Man kommer lättare att kunna ta sig fram runt om i Europa. Även om det kommer vara en demokrati så kommer vi svenskar att uppfatta det som att makten har flyttats ännu längre bort än idag och att man har mindre möjlighet att påverka de beslut som fattas. Jag ser detta som ett problem, att makten flyttas ifrån oss. Men jag tror att det kommer att bli kanske inte för oss svenskar det bästa läget, men det kommer att vara det bästa för helhetens skull. Vi kommer att bli tvungna att gå samman för att ”rädda världen”.

Det här kan leda till att etno-nationalismen, inte bara i Sverige, växer eftersom man då kommer att vara mer mån om att behålla just sitt språk, sina traditioner, sina seder m.m.

Framtidens stats-nationalism tror jag blir att vara europé och inte svensk. Att vara svensk då blir att vara extrem etno-nationalist. När det gäller religion i det framtida samhälle jag skrivit om så tror jag att det kommer att vara religionsfrihet i hela Europa, självklart är jag säker på att de mänskliga rättigheterna kommer att vara en självklar het i framtida Europa. I regionen Sverige kommer det att finnas en mängd olika religioner eftersom det kommer att finnas människor från ännu fler kulturer och områden än det gör idag. Samtidigt så kommer stora grupper i samhället att leva sekulariserat. Den här utvecklingen kommer att kännas naturlig för framtidens människor, våra barnbarn och barnbarnsbarn. Det kommer att vara ännu mer inriktade på att jorden är en gemensam resurs. Globaliseringen och behovet av samarbete kommer bara att öka. Jag önskar och tror att vi har varit med om att styra utvecklingen åt ett håll som de kan vara stolta och glada över.